Vila i frid Champions League – här kommer EHF Invitational

Det europeiska handbollsförbundet EHF har idag gjort det som internationella handbollsförbund gör bäst.
Nämligen att skjuta ännu mer makt till sig själva. Allt för sin egen vinning.
Det är avskyvärt, förkastligt, deprimerande – och förväntat. Ännu ett sätt att förlöjliga, underminera och sakta döda sporten.

Champions League.
Ett respekterat namn i fotbollens (trots allt korrupta) värld. Tydliga kvalificeringsramar. Alla får en chans baserat på hur bra laget är på att göra mål. Inte TikTok-content. Till och med Malmö FF har fått vara med och leka. De vann sina liga, kvalade genom alla steg och fick spela gruppspel. Två gånger.
I handbollens (ännu mer korrupta) värld fungerar det inte så. Där hade MFF aldrig ens fått chansen. Man hade aldrig ansetts vara bra nog.

Idag klubbades ett nytt format för Champions League (herrar) igenom för säsongen 26/27. Nu ska 24 lag göra upp.
Det går att läsa i sin helhet här.
Men här kommer essensen:

”Förbunden rankade 1 till 10 har en fast plats i tävlingen. För nästa säsong är dessa förbund Tyskland, Spanien, Frankrike, Danmark, Polen, Ungern, Rumänien, Portugal, Kroatien och Norge.

Var och en av dessa topp 10 förbund har rätt att begära upp till två ytterligare uppgraderingar från EHF European League till EHF Champions League. Från de uppgraderingsförfrågningar som mottagits kommer maximalt åtta lag att antas.

Max fyra platser är öppna för uppgraderingsförfrågningar från förbund utan en fast plats i EHF Champions League.

De återstående platserna är föremål för ett beslut av Europeiska handbollsförbundet. Möjligheter inkluderar att tilldela platsen till vinnarna av EHF Champions League och/eller EHF European League. EHF förbehåller sig också rätten att tilldela wildcards för deltagande, inklusive till icke-europeiska klubbar.”

Det betyder följande:
Av de 24 lagen som ska delta är bara tio direktkvalificerade.
Resterande 14 lag ska EHF utse. Under minimal transparens.
EHF bestämmer vilka klubbar som kan uppgraderas från EL till PL och vilka som kan tas in på andra sätt. Även lag utanför Europa ska kunna få tävla. Absurt är bara förnamnet. Handbollen har blivit en slags Eurovision. Vill Australien vara med? Kör bara!
Hur urvalen ska ske är oklart, men tidigare har CL-platser delats ut i form av wildcards där man bedömer en helhet med sportslig kvalitet, arena, mediakontakter, synlighet, ekonomi, publikintresse och hur vass klubben är på att exempelvis hantera sociala medier. TikTok före resultat på planen.

EHF:s president Michael Wiederer motiverar dårskapen på EHF:s sajt:
– Nyckeln för alla intressenter och EHF var att EHF Champions League skulle ha de bästa handbollslagen på planen. Det var också viktigt att belöna de högsta sportsliga meriterna. Därför ville EHF inkludera möjligheten att tilldela en plats till de regerande mästarna i EHF Champions League och EHF European League. Ytterligare mål inkluderade möjligheten till alternativa nomineringar och att inte enbart vara beroende av automatism – allt detta i syfte att säkerställa att EHF Champions League erbjuder högsta möjliga kvalitet på matcherna i varje omgång.

Ordsallad. ”Alla intressenter” my ass.
Nyckelmeningen är den sista. ”Allt detta i syfte att säkerställa att EHF Champions League erbjuder högsta möjliga kvalitet på matcherna i varje omgång”.
Meningen får mig att vilja spy rakt ut.
Högsta möjliga kvalitet på matcherna? Michael Wiederer är inte bara ignorant och maktgirig – han motarbetar allt som har med sport och idrott att göra. Han är farlig för sporten.

Fört sport, herr Wiederer, handlar om att tävla.

EHF Invitation innebär att EHF vinner. Handbollen förlorar. Några få utvalda deltar som medeltida narrar. Resten av världen fortsätter att placera sporten i idiotfacket.
Om man nu vill ha ”högsta möjliga kvalitet” – varför inte bara ta åtta lag från Bundesliga, fyra från Danmark och sedan plocka resten av russinen bland dem som råkar vara bäst för dagen och dessutom kan betala ut löner. Ta in Al Ahly från Kairo när ni ändå håller på och sätt Dr Hassan på en kungatron intill sekretariatet. Inshalla.

Jag gjorde i anslutning till den artikel som EHF idag publicerade en ”Micke GP Franzén” och ställde Chat GPT (den ledande) frågan: Hur påverkar EHF:s beslut risken för korruption?

Nedan kommer svaret i 200 ord, som jag avslutar bloggen med. Det ringar in mina (miss)tankar bättre än vad jag själv hade kunnat uttrycka det.

EHF:s beslut att från och med säsongen 2026/27 låta 14 av 24 platser i Champions League tillsättas genom beslut av EHF, i stället för enbart via sportsliga meriter, påverkar risken för korruption genom att mer makt samlas hos en central beslutsinstans. Beslutet innebär inte i sig att korruption uppstår, men det ökar sårbarheten för otillbörlig påverkan.

När färre platser är direkt kopplade till objektiva resultat i nationella ligor och internationella rankingar minskar förutsägbarheten. Diskretionära beslut, såsom wildcards och administrativa uppgraderingar, öppnar för subjektiva bedömningar. Detta skapar incitament för klubbar och nationella förbund att försöka påverka beslutsfattare snarare än att enbart fokusera på sportsliga prestationer.

Den största risken gäller administrativ korruption, inte matchfixning. Champions League-platser har högt ekonomiskt och symboliskt värde, vilket kan leda till favorisering, informella nätverk eller intressekonflikter om beslutsprocesserna inte är fullt transparenta. Otydliga kriterier och bristande insyn försvagar också förtroendet för tävlingens legitimitet.

Samtidigt kan riskerna begränsas genom stark styrning. Tydliga och offentliga kriterier, dokumenterade beslut, oberoende granskning och strikta jävsregler är avgörande. Sammanfattningsvis ökar centraliseringen den potentiella korruptionsrisken, men utfallet beror på hur transparent och kontrollerat systemet faktiskt blir.