Loret Sadiku om HIF: ”Vi hade idioter som var yngre och idioter som var äldre… Jag var en av idioterna som var yngre”

Under säsongens två sista månader tränade ex-HIF:aren Loret Sadiku med klubben han representerade 2012-14.
Skånesport träffade honom för ett snack om framtidsplanerna och den förra sejouren i HIF.
– Ett skönt gäng, summerar han det laget. 

IFK Värnamo gick upp i Superettan 2010 efter många decennier utanför Sveriges näst högsta serie. En gyllene generation präglade det Jonas Thern-ledda laget.
Niklas Hult hade visserligen redan lämnat för Elfsborg, men i laget fanns bland annat den blivande landslagsstjärnan Viktor Claesson.
Efter säsongen flyttade både Simon Thern och Joseph Baffo till HIF, där de var med om att vinna SM-guldet 2011.
Året därpå var det dags för näste unga stjärnskott att göra flytten från Värnamo till Helsingborg: Loret Sadiku.
Under två och ett halvt år fick Sadiku, som mittback och defensiv mittfältare, en allt större roll. Sommaren 2014 lämnade han för turkiska Mersin.

Vi spolar fram tiden drygt elva år. Efter totalt nio år i Turkiet (Mersin, Kasimpasa och Adanaspor) och två i Hammarby sitter en 34-årig Loret Sadiku i Olympias innanmäte efter ett av årets sista HIF-träningspass.
Han har tränat med HIF i två månader, efter att han blivit utköpt från sitt kontrakt med Istanbul-klubben Kasimpasa.
Han gick tillbaka dit från Hammarby i februari 2024.
– Jag spelade mycket första säsongen och startade även mycket andra året. Men på vintern ville de värva nya spelare och då fick jag inte spela så mycket. Jag gick till ett annat lag (Adanaspor) i andraligan och det sket sig. Jag fick inte betalt och så vidare, det blev bara kaos alltihop, berättar han.
När han kom tillbaka till Kasimpasa hade utlänningskvoten förändrats. Som tidigare fick de turkiska lagen max ha 14 utländska spelare, men två av dessa behöver nu vara under 21 år gamla.
– Så det blev lätt för dem att säga ”du får gå”. De ville ta in nya spelare. Jag har varit med på andra sidan också och vet hur det funkar.

När Skånesport träffar Sadiku är det slutet av november. Som vanligt den här hösten har han varit skicklig på HIF-träningsplanen, behärskat spelet och bollen med lugn och trygghet. Hans lag vann så klart elva-mot-elva-spelet.
– Det har bara varit kul. Det är en bra grupp som tagit hand om mig, säger han om HIF-laget.
Hur ser du på framtiden?
– Jag vill ut (utomlands). Men jag vet att jag är 34 och att klubbar inte ställer sig på kö. Jag vill inte bara hoppa på något. Jag har två barn här. Så tanken är att jag ska gå ut, men då ska det vara bra.
Vilken nivå vill du spela på framöver?
– Jag känner mig bra och jag kände mig bra när jag var där (i Turkiet). Jag vet att jag hade det i mig. Det är svårt att säga, men jag har i alla fall två år kvar på toppnivå.

Hans flickvän är från Helsingborg och det blev därmed ganska naturligt att det var här familjen hamnade efter den senaste vändan i Turkiet.
Vad har du fått för bild av laget i höst?
– Jag har bara sett Trelleborg (4–1) hemma live. De har mycket kvaliteter, men får kanske inte ut lika mycket i match som syns på träning. Det är ett ungt lag som är hungrigt.
Hur mycket plats tar man i laget när man inte är en del av det?
– Inte jättemycket. Det är i alla fall sådan jag är. Man försöker inte vara den som sticker ut. Jag försöker hjälpa allihop om de behöver någon hjälp. Ser jag något säger jag till, men det är klart att det är svårt när man inte är här på kontrakt. Men grabbarna har varit bra mot mig och jag hoppas att jag varit bra mot dem.

Två och ett halvt år blev det alltså i HIF förra vändan, 2012-14. Loret Sadiku fick vara med om kval till Champions League (2012) och överlägsen serieledning i Allsvenskan (2013), samt en mindre rolig allsvensk vår 2014, som dock även innehöll en cupfinal.
– Jag har otroliga, roliga, minnen. Vi hade ett skönt gäng med både yngre och äldre spelare. Sedan slutade det inte så bra för att man var ung och dum. Men man lär sig av sina misstag, säger han och syftar på en stormig övergång till Mersin sommaren 2014.
– Jag lämnade inte på ett speciellt bra sätt. Det är det man ångrar lite.

Vilka minnen sticker annars ut från HIF?
– Allting, egentligen. Att vi spelade bra fotboll och att hade ett skönt gäng.
– Det var ett blandat gäng. Vi hade idioter som var yngre och idioter som var äldre… Jag var en av idioterna som var yngre och sedan hade vi Lindström och grabbarna som var idioter, men lite äldre. Det var en bra skolning.
Man minns ju målgesterna där du nöp David Accam, men nu känns du väldigt lugn och sansad…
– Jag är fortfarande en idiot…
Du kör de målgesterna fortfarande?
– Det kan hända. Men inte på samma nivå. Jag har lugnat mig lite.
Har du kontakt med några från det laget?
– Egentligen inte. Men när man ser dem är det alltid kul. Det är väl Abbe Khalili (nu i Högaborg) som jag har bäst kontakt med.

Foto: Bildbyrån