Legenderna Mats Olsson & Janne Möller om målvakters status, utbildning och framtid

Vad har Janne Möller, legendarisk MFF–målvakt, gemensamt med Mats Olsson, legendarisk handbollsmålvakt?
En hel del skulle det visa sig.

Målvakter är ett eget släkte sägs det ibland, kanske med en godhjärtad men ändå nedlåtande ton.
Sannolikt stämmer det.
Efter att ha stängt in oss i samma rum som Janne Möller och Mats Olsson framkommer det att deras stigar korsades i tidig ålder. I Malmö FF.
– Det är egentligen första gången vi snackar om det. Första gången våra vägar korsades var när jag också spelade fotboll i MFF. Janne är lite äldre och stod i A-laget och jag i juniorlaget. Jag är född 1960 och från generationen som spelade ihop med Björn Nilsson och Anders Palmér bland annat. Vi hade ett jävla bra lag och vann det mesta. Jag var blev målvakt i det laget, säger Olsson och förklarar att den första sporten som fick skalas bort var ishockeyn.
– Rätt länge blev det både handboll och fotboll, men under mitt sista år på gymnasiet var det dags att välja det ena eller andra. MFF försökte få mig, 196 lång och relativ motorisk, att välja fotbollen. Men så blev det inte

Den sju år äldre Janne Möller noterade aldrig Mats Olsson till den grad att det lades till på minnesbanken.
Mats, däremot, minns väl:
– Janne hade en träning med mig och jag fick spela med ”Reservlag två”. Det var klubbens sätt att säga att de trodde på mig. Men så kom det en marsdag på någon obskyr grusplan där man stod och frös – och sedan gick man till handbollen inne i värmen – och då valde jag handbollen.
Men det var ändå Malmö FF vi pratar om? Då hade nog de flesta struntat i om det regnade lite i Oxie, eller vilken obskyr plats det nu handlade om, och gjort allt för att få chansen?
– Haha, ja, jo, kanske det…
Alternativet då, måste flikas in, var att spela handboll i Dalhem. Inte i Malmö FF:s handbollssektion.
Där och då måste det handlat om mer än om det var bekvämt och varmt nog?
– Svaret är enkelt. Det var fan så mycket roligare. I handbollen hände det så mycket mer. Man hade på den tiden 30-35 ingripanden per match. På fotbollsplanen i Oxie kunde jag ibland som mest slå två utsparkar… Laget var för bra. Jag spelade med för bra spelare. Eller jo, på träningarna var det kul, men matcherna gav inget.
– Sedan ska det sägas att på den tiden när man spelade i Dalhem, då var det inte aktuellt att byta klubb till Malmö FF. Jag bodde på Söderkulla dessutom på den tiden och det var inte tänkbart att göra det klubbskiftet.
Möller ursäktar sitt dåliga minne.
– Jag träffade Arne Håkansson, som var andremålvakt på den tiden, häromdagen. Jag påminde honom om gamla tider: skulle vi spela på onsdagen så kallade han in mig på måndagen för att göra en extraträning. Det hade han inget minne av. Det är åldern vet du… Vi minns dåligt när vi närmar oss 70.

För knappt tio år sedan tog Möller kontakt med Mats Olsson, inför en landslagssamling med landslaget.
– Han ville bara bolla lite idéer och jag gillade tanken direkt; att bolla idéer där man går utanför de vanliga gränserna. Sedan dess träffas vi regelbundet och diskuterar målvaktsyrket i olika former.
Mats Olsson kamperade tillsammans med handbollsgeniet Claes Hellgren under drygt tio års tid.
Bara det borde ge ett utvecklat sinne för nytänkande. Möller var mer ensam på sin livsstig i målvaktsrollen, som de flesta fotbollsmålvakter ofta är – ändå blev han också en herre som tänkte utanför boxen.
– Jag kommer från handbollen, i MFF, men då var jag utespelare. Jag ville vara spelande målvakt även i MFF och har mycket att tacka handbollen för. Jag har följt handbollen i många år efter det, inte minst Danmarks damer.
Mats fyller i:
– Janne har varit en föregångare. Han var före sin tid och satte alltig igång spelet med långa precisa utkast. Handbollsutkast med fantastisk precision.
– Jag kommer ihåg när jag debuterade i MFF Reservlag 2 i Lund, son 15-16-åring. Tränaren, vad han nu hette, kom fram och sa: ”Hej Mats, trevligt att ha dig här. En sak bara. Du är ingen Janne Möller! Jag har sett att du försökt kasta långa bollar, men här kastar du INTE långt”. Jag lydde såklart och rullade ut bollen till nästa back istället…
Möller minns att han även fick en lite egen supportergrupp. Med aktade namn i.
– En av mina största supportrar var Nisse Hellberg (Wilmer X). Han sa att han kunde gå på matcherna med sin pappa bara för att se mina långa utkast, haha!
Vad var hemligheten rent praktiskt med de där utkasten?
– Stora händer. Hade jag haft lim som i handbollen hade det inte gett samma känsla. Ett tag körde jag till och med utan handskar för att få den där riktiga känslan.
Hur var du som handbollsspelare?
– Jag var en Wislandertyp på nio meter. Jag lobbade alltid när jag blev fri och straffarna satte jag helst mellan benen på målvakterna. Och hemspringen var väl sådär…
– När jag var 19 spelade jag med både MFF handboll och MFF fotboll. Då sa Eric Persson till mig att jag var tvungen att välja. Han gillade inte handboll och därför försvann den sektionen efterhand.

Idag är Mats Olsson heltidsanställd i Norge.
Dels i det norska handbollförbundet där han ingår i tränarteamet med damlandslaget, dels i topplaget Elverum med flera svenskar i.
Vad är den stora skillnaden med Norges landslag jämfört med Sverige, Spanien, Portugal och andra länder där du arbetat?
– Den stora skillnaden är två saker. För det första: kontinuitet. Vi har haft tre förbundskaptener, tre ”Bengan”, under många år. Sedan är det strävan efter utveckling. Sedan jag kom till Norge är det aldrig någon som pratar om resultat. Vi har bara pratat om färdighetsutveckling; hur kan vi bli bättre. Aldrig resultat.
Vadå? Det är klart det pratas om resultat!?
– Nej. Resultat är en konsekvens av utveckling och handling. Så vi fokuserar på det senare.
– När vi är på mästerskap jobbar vi mycket med debriefing och rebriefing. Vi tittar på oss själva och vad vi kan göra bättre. Gör vi det bättre blir konsekvensen att vi vinner matchen.
– Den inställningen är central i den norska kulturen. Alla som går på träning ger 100 procent.
Du får det att låta så logiskt och enkelt? Gör inte alla det?
– Nej. Säg så här. När vi är på OS exempelvis och går på gymmet som finns i OS-byn, då kommer det ALLTID fram tränare från andra länder och frågar vilken sport vi sysslar med. Jag förklarar och det är handboll och får till svar en imponerad blick och så säger de något i stil med ”Fy fan vad de tränar!”
Möller flikar in:
– Nils van de Poel är likadan. Han snackar inte om att han ska vinna titlar. Han snackar om att han ska bli bättre. Och det blir man genom träning.

Efter långa karriärer i handbollens respektive fotbollens tjänst växlade Olsson och Möller båda in på utbildningsspåret. Olsson hann med att vara chef över 600 personer på ett stort dataföretag och Möller arbetade bland annat som bankman, även när han spelade Europacupfinal 1979. Båda har testat av det livet. Men det är som tränare eller utbildare de båda identifierar sig nu. Även Möller, som fyller 70 år ung i år.
– Det första jag gjorde var att starta ett gym, men det gav ingen utdelning och var ekonomiskt pressande. Då gick jag tillbaka till fotbollen där allt började, fick chansen som ungdomstränare. Det är jag glad för idag.
Tränare finns det två av. By the book-tränare och entreprenörtränare – och jag vill placera er båda i det senare facket. Hur svårt var det för er att vara först med någonting som tränare?
– Jag var utbildad på alla sätt och vis, säger Möller och lägger snabbt till, men min idé var hela tiden att ett lag skulle ha en ”spelande målvakt”. Det var ett nytänk på sätt och vis. Så det var väldigt svårt att lansera idéer som inte var vedertagna.
– Det tar lång tid att ändra på strukturer i klubbar och för 30 år sedan var målvaktstränare ingen hög prioritet. Nu har det blivit bättre, men det är ändå en lång väg kvar för att få statusen på målvaktstränare på en nivå där jag vill ha den.
Även handbollen, där det konsekvent nämns att målvakten är lagets viktigaste spelare, har elitlag som väljer bort en målvaktstränare. Det kan finnas tre vänstersexor. Men ingen målvaktstränare.
– Statusen på målvaktstränare har sakta höjts i handbollens värld. De flesta landslag har det numera, men inte alla. På klubblagsnivå är vi inte ens uppe i 50 procent i de bästa ligorna, säger Mats Olsson.

Som tidigare proffsmålvakt i klubblag där mer eller mindre allt handlar om resultat, till att komma till Norge där tydligen ingen pratar resultat. Hur var det för dig?
– Inledningsvis var det en chock för mig. Men också ett uppvaknande. Och det har blivit en kultur som smittar av sig. När klubbar värvar in en norsk spelare med den här mentaliteten höjer det nivån på de andra spelarnas träningsinställning. Då duger det inte att gå på 80-90 procent i gymmet…
Mats jobbar även med det Norska förbundet med utbildning och utveckling.
– Jag håller i kurser, skapar videomaterial och annat.
– Det är samma sak där. Träningsmiljön i klubbarna är superprofessionell – och familjär. Eric Johansson gjorde helt rätt när han tog steget från GUIF till Elverum exempelvis. Han tog stora fysiska steg där.
Olsson är i Elverum 35-40 dagar om året. Matchcoacheriet har han inte mycket tillövers för. ”Nu gör vi ett målvaktsbyte. Jaha?”
– Jag är bättre när det inte är matcher. Då lär jag målvakter hur de ska tänka.
Har du alltid haft den inställningen?
– Nej. I och med att jag ofta jobbat med landslag har det aldrig handlat om teknikträning. Där handlar det om att hålla den fysiska balansen rätt och jobba med det mentala. Analyser kring matcher och så vidare. Det är inte läge att säga till Palicka mitt i ett mästerskap att han ska använda armen på ett visst sätt. Då blir det just det han tänker på och då kommer han inte rädda några bollar… Skruvar man på tekniken blir man inledningsvis långsammare tills det automatiserat sig.
– Att träna målvaktsteknik på ett mästerskap är bara att glömma. Det blir som torrsim utan riktiga skyttar när tekniken ska nötas in. Man kan vara duktig på att simma i en torr bassäng, men likväl drunknar man när vattnet släpps på.

Vad har målvaktstränaryrket för status inom norsk handboll?
– Den är relativt hög och det beror på krafter som riktas uppifrån (från förbundet) och nedåt (mot bredden). I Norge har jag regelbundna målvaktstränarutbildningar, vartannat år grundutbildningar upp till seniornivå och vartannat år specificerad utbildning riktat mot toppnivå. Vi är inne på fjärde rundan nu. Det innebär att vi utbildat 60 målvaktstränare på toppnivå i Norge.
60 stycken!?
– De har licens för att träna målvakter i lag på högsta nivå.
Här kommer dagens mest ledande fråga:
Betyder det att Norge har betydligt fler korrekt utbildade handbollsmålvakten, jämfört med Sverige, om några år? I Sverige har just den frågan konstaterats vara eftersatt de senaste åren?
– Ja, jag hoppas ju det, säger Olsson – med Norgehatten på sig.
– Förutom de 60 tränarna på toppnivå har vi dubbelt så många utbildade målvaktstränare på ungdomsnivå. De målvaktstränare jag utbildat utbildar nämligen i sin tur de som går lägsta nivån på kurserna. Alla har dessutom tillgång till fritt material, teorin bakom allt.
Jämför med hur det fungerar i Sverige?
– Det kan jag inte svara på.
Det är klart att du kan?
– Jag vet att det är saker på gång. Janne Ekman och Foppa Forsberg håller i en del kurser…

Hur går din dialog med det norska förbundet?
– Det första uppdraget jag fick som gällde min roll inom utbildning var: ”Vi ska ha fler målvaktstränare”. De var väldigt tydliga med just det. Jag hade mina idéer, som att vi skapat två program mot olika åldrar. Dessa program har sedan utvecklats efterhand.
Hur stor är apparaten?
– Det är jag och en kille som hjälper till med administration. Sedan bjuder vi in exempelvis Mattias Andersson som håller föredrag om matchanalys. Tom Henning, den gamla fotbollsdomaren, håller i föreläsningar om idrottspsykologi.
– Sedan har vi målvaktstränarutbildningar i samarbete med norska klubbar. Senast hade vi en teknikträning hos Vipers, där Katrine Kunde finns. Jag tillåts då använda spelarna som övningstrupp. Alla vinner på det.
– Även när ungdomslandslagen har sina samlingar har vi de bästa målvaktstränarna i landet på plats.
Har det svenska förbundet försökt värva in dig för att göra något liknande i sverige?
– Jag har pratat en hel del med Per-Olov ”Tjolle” Ström om det här, för det är inge hemligheter! Sverige, Norge och Danmark har en väldigt bra relation i utbildningssyfte. Det är en resursfråga – vad vill man satsa på?

Tillbaka till grundfrågan.
Hur var det att bryta normer när du blev handbollstränare 2001?
– Jag har hela tiden tänkt på helheten. Tagit en massa från hockeyn och fotbollen och de bästa fystränarna. Att tänka nytt har alltid varit en lockande tanke.
Under många år under 1980- 90-talet var Mats Olsson bland de bästa i världen. Många säger den bäste.
Hur arbetade du för att förbli den bäste – när det inte fanns några fotspår att trampa i?
– När jag jobbade tillsammans med Claes Hellgren, mellan 84-89, så han till mig många gånger: ”Det finns ALLTID någonting vi kan lära oss när vi tittar på en match. Så vi satt och tittade på extremt mycket annan handboll, vilket inte var lika enkelt då som nu. Då fanns inte YouTube. Men vi gick på matcher med målvakter i lag från Jugoslavien, Ryssland och andra öststatsländer. Vi observerade och diskuterade – extremt mycket. Vi hittade även på övningar till varandra eftersom vi inte hade någon egen tränare.
Har du tagit med dig den andan efter alla år?
– Ja. Ta Katrin Lunde som exempel. Jag har jobbat med henne sedan 2005. Vi har 17 år tillsammans. Den relationen vi har är speciell. Hon är den som ställer störst krav på mig. Jag kan inte komma med övningar som inte utvecklar henne, även som 42-åring. Jag måste hela tiden hitta på någonting nytt, samtidigt som hon känner en trygghet. Vi har aldrig samma inskjutningsövningar två dagar i rad…

Möller:
– Så många frön som Mats satt i hela världen är otroligt. Jag har försökt plantera något enstaka frön genom mina år bara i Skåne, men det är trögare.
Vilket kanske beror på att fotbollen generellt är extremt mycket konservativare och mer inrutad?
– Ja, så är det.
Mats lägger sig i:
– Enligt mitt sätt att se det har handbollsmålvakter och fotbollsmålvakter på många sätt närmat sig varandra. Många fotbollsmålvakter får närskott på samma sätt som i handbollen. Mycket handlar om att skära av vinklar och stå i rätt position.
– Under VM i Qatar reagerade jag ofta på att man var för snäll mot målvakterna i TV-sändningarna. Många mål tänkte jag att den borde målvakten ha tagit. Som när de slänger sig med handen i backen istället för att göra en fotparad. Hade de fotbollsmålvakterna fått handbollsmålvaktsträning hade de agerat annorlunda och förmodligen räddat samma avslut.
Möller poängterar:
– Martinez räddning för Argentina i VM-finalen. DET var en snygg hanbollsmålvaktsräddning. En perfekt fotparad!
Olsson nickar instämmande och fyller i:
– Jag tror att fotbollsmålvakter har mycket att lära sig från handbollen. Inte minst när det gäller närspelet, men även tajmingen med kroppen och kanske även viss analys – som hur utespelare avslutar normalt sett i vissa lägen.

– En annan intressant detalj är straffarna i fotbollen, poängterar Möller.
Olsson tänder till på ämnet.
– Just det! Nu i VM i fotboll var det många straffar och man fick se vinklar på hur straffskyttarna sprang mot bollen. När jag såg inlöpningsvägarna hade jag mer än 75 procent rätt gällande vilket hörn straffen sköts åt. Springer de på ett visst sätt kan de i praktiken bara slå straffen i ett hörn.
– Om man inte heter Robert Prytz, kontrar Möller. Den djävelen kunde skjuta exakt var som helst.
Båda herrarna skrattar.
– Det fick mig ändå att reagera. ”Va fan GÖR DU?” Skrek jag till målvakterna framför TV:n….

Janne Möller arbetar med olika former av digital utbildning – inte minst med målvaktscoachen.se – som kommer att presenteras i sin fulla kraft senare i vår.
– Målvakter i alla divisioner kan skicka in filmer på sig själva, sedan är vi ett gäng experter som bedömer och kommer med feedback. Vi har även massvis med instruktionsfilmer som vi kan tipsa om.
Vilken nivå handlar det om?
– Det är seniorer främst från division två och nedåt.
– Allt handlar om att skapa förutsättningar att utbildas som målvakt även om man inte har en egen målvaktstränare. Upplägget på målvaktscoachen.se har flera olika steg, två betalnivåer och en gratisnivå, där man även kan välja att få direkt kontakt med experterna. Vi hjälper även målvaktstränare. Det finns färdiga övningar och modeller gällande exempelvis fallteknik, upphoppsteknik och så vidare som även föräldrar och lagkamrater kan hjälpa till med.
Möller pratar mycket om att kunna ge ett avtryck.
– Jag vill ha en bättre bredd på ungdomsmålvakter som kommer underifrån. I det sammanhanget tror, nej vet, jag att det här kan fungera.
Vad tänker du när Norska Handbollsförbundet utbildar massor med målvaktstränare på ungdomsnivå?
– Att vi borde ha det i Sverige inom fotbollen också. Varför har vi inte det? Det finns ju resurser. Inte minst på tjejsidan saknas det ett underlag av välskolade målvakter vilket i sin tur kommer leda till att många elitklubbar tittar utomlands efter målvakter. Det är inte bra för svensk fotboll.
Även om det blivit vanligare med målvaktstränare 2023 jämfört med på 1970– 80-talet vill Möller ha mer av den varan.
– Det finns så många aspekter för fotbollsmålvakter som man behöver träna speciellt på. Samarbetet med backlinjen. De farliga frisparkarna från sidorna. Straffar och frisparkar. Det är inte många målvakter som får träna på det – trots att så många mål kommer på just fasta situationer. Klubbarna borde tänka mer på sådant: ”Vad skulle hända om vi släppte in 5-10 mål mindre på fasta situationer varje säsong”. Om de landar i den tanken borde det inte vara så svart att satsa mer på målvaktstränare.
Vad tror du det skulle innebära med mer målvaktstränare i ungdomslagen?
– Att statusen på målvaktsrollen ökar och naturligtvis att vi skulle få fler bra målvakter. På min, från 1974, tränade jag två timmar i veckan med Tore Svensson. Det fanns ingen analys eller något sådant, möjligtvis lite teknik. Snarare var det andremålvakten Arne Håkansson som gav mig mental och praktisk feedback.
– På det sättet kunde jag ändå känna mig modern på den tiden. Vi spelade nästan italienskt. Bob Houghton pratade om att jag var en slags libero; när bollarna hamnade bakom fyrbackslinjen skulle jag vara där – som en spelande målvakt. Jag blev en lagspelare mer än en enskild sista utpost. Men det var som sagt huvudtränare Bob som skötte det. När det kom till målvaktsyrket var det jag själv som drev min utveckling.

Avslutningsvis. Vad tror du att din handbollsbakgrund betydde för din fotbollskarriär, förutom dina långa utkast?
– Oh… Mycket! Bara en sådan sak att vi med MFF Handboll var ute och reste mycket, både i landet och ute i Europa. Jag kände mig världsvan när vi gav oss ut på de första Europacupmatcherna med MFF:s fotbollslag.
– Sedan var fysträningen i handbollens värld guld för mig. Varje sommar sprang vi upp och ner för trappstegen inne på Baltiskan, via Ricky Bruchs lokaler i källaren, i all oändlighet. Tyvärr fick jag aldrig träna med Ricky. ”Ut med er härifrån era djävlar” morrade han när vi närmade oss hantlarna i katakomberna i Baltiskan. Haha, det var fina tider…