MFF måste värva mer i sommar
Lite siffror:
4, 1 och 3.
Det är just nu MFF:s facit i sommarfönstret.
4 spelare ut, 1 utlånad och 3 nyförvärv. Eller om ni vill ha namnen, Yoshimar Yotún, Pa Konate, Johan Wiland och Tobias Sana ut, Teddy Bergqvist utlånad samt Kingsley Sarfo, Johan Dahlin och Bonke Innocent in.
Jag är övertygad om att det kommer att bli mer både in och ut innan först fönstret in och sedan fönstret ut stänger. Står dessutom fast vid att det är absolut nödvändigt att agera och göra massvis med jobb redan nu under sommaren. Med 13 utgående kontrakt, inget Europaspel och ett 2018 då det inte får hända igen går det inte att spara allt – eller ens hälften – till vintern.
Därför är det bra att sportchefen Daniel Andersson redan gjort så mycket. I och med att de allsvenska lagen kan förlora spelare långt efter det att man kan ersätta dem är det dessutom en styrka att de som ska lämna gör det så tidigt som möjligt under transferperioden så att man har koll på läget.
Men det finns en annan sak man måste hantera också.
Det syns mest om vi kör lite siffror till:
9, 10, 10 och 70.
9 är så många poäng AIK är efter MFF om man vinner hängmatchen mot IFK Göteborg i veckan, 10 är avståndet mellan MFF och Djurgårdens IF och IK Sirius.
70 är poängantalet AIK når om laget vinner ALLA matcherna laget har kvar att spela. Det är också poängantalet MFF når om man kö vidare med det nuvarande poängsnittet. Malmö FF behöver alltså ”bara” hålla formen för att tvinga AIK att vinna allt.
Då finns det en dubbel risk att ta för lätt på uppgiften.
Dels givetvis att tro att det är avgjort.
Men också att missa i balansgången mellan att utnyttja Europadebaclet till att bygga nytt redan nu och tillfälligt tappa för mycket bredd och spets.
Där tror jag faktiskt att dagens AIK-kross av Sirius var nyttig. Bara bra att MFF fortfarande får känna sig utmanat.
Utan fullt fokus och motivation hade MFF inte nått förstaplatsen. Tappar man där tappar man försprånget också. Och tabellförändringar kan ske snabbt. Titta bara på IFK Norrköpings ras efter uppehållet.
Men den risken ska MFF kunna hantera. Om inte annat kan man tänka tillbaka på fjorårets Landskrona BoIS-match.
Då är faran större i att man väntar för länge med nyförvärven, att man tror att man kan öka skillnaden mellan ut och in som just nu är 2 (4 släppta och 1 utlånad mot 3 nya) ännu mer. Jag tror till exempel att Magnus Wolff Eikrem och eventuellt någon spelare till snart har lämnat truppen. Då måste någon spelare till in.
Även där kan förresten AIK-matchen vara ett bra exempel.
På sikt är det absolut nödvändigt att MFF värvar en anfallare. Med utgående kontrakt på Markus Rosenberg och Jo Inge Berget måste det vara en riktigt bra anfallare.
Just på forwardssidan är det lättast att göra skillnad i Allsvenskan. Malmö FF har själv det bästa exemplet i Markus Rosenberg. Lysande är ett för lågt betyg på hans insats som återvändare och han är fortfarande nästan lika bra. Nu har AIK plockat in Chinedu Obasi och han gör skillnad direkt. Det gjorde även en spelare som Nikola Djurdjic, först i HIF och sedan i MFF innan han fick skadeproblem.
Anfallare som redan finns i Allsvenskan och gör skillnad försvinner snabbt. Lex Vidar Örn KJartansson Därför ger det större effekt när man lyckas värva in någon och givetvis ännu mer när det som i fallet Markus Rosenberg handlar om någon som kommer hem för att stanna.
Min magkänsla är att MFF avvaktar för att hitta det där riktigt högklassiga alternativet och det är säkert bra. För att minimera effekten av ett Rosenberg-tapp måste man ju upp på åtminstone Ola Toivonen-nivå. Men det kan vara farligt också. Idealet är givetvis att slussa in ersättaren redan under hösten, men det är förmodligen orealistiskt. Då kan man vänta och hoppas på det bästa eller göra en tillfällig lösning i väntan på den dyra permanenta.
Jag ska därför erkänna att det vattnades i munnen på mg när jag hörde om norska Sandefjords intresse för Diego Forlán. Och när Sandefjord nyligen nobbade erbjudandet började jag nästan dregla.
Forlán har alltid varit en spelare jag gillat.
Och ja, han har fyllt 38 år och senast han spelade var 2016 i Mumbai City i Indien.
Men en höst i MFF kittlar. Om inte annat hade det satt fart på intresset och gett en skjuts till de andra anfallarna. Peta Forlán är ju inte det sämsta.
Dessutom är det Terje Liveröd, som tog Felipe Carvalho till MFF och ofta synts i Swedbank stadions korridorer, som är Diego Forláns rådgivare. Därav det norska intresset. Det innebär säkert också att vill MFF går det att lösa.
Det är en grov chansning. Som kan bli bingo.
Hasse Borg hade kastat sig över den med hull och hår.
Mera realistiskt är väl att Egzon Binaku från BK Häcken snart kommer in för att stärka vänstersidan.
…………………………………………………………………
MFF:s lag mot Djurgårdens IF lär se ut så här:
Johan Dahlin – Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Jo Inge Berget – Markus Rosenberg, Kingsley Sarfo.
Med Safari frisk i vaden igen blir det den bästa backlinjen.
Med Yoshimar Yotún ut ur bilden återgår MFF till försäsongsplanen med en mer renodlad vänster-vinge (antingen Berget, Svanberg eller Cibicki). Att ha Berget och alla tre i trion Rakip, Lewicki och AC mot Djurgården känns rätt.
Mattias Svanberg och Andreas Vindheim har fått visa att de duger, det kommer de att få göra igen och Pawel Cibicki behöver göra ett mål för att få rätt på tankarna och effektiviteten. När det låser sig kan ibland chansen att få till det där målet vara att komma in som inhoppare när ytorna har öppnat sig.