Ett mycket bättre MFF-förvärv än många har koll på
Har i princip ända sedan i somras när Anel Ahmedhodzic tränade ett par pass med MFF sagt att det vore ett bra nyförvärv att plocka in.
Inte tjatat, men nästan…
Så jag kan ju inte precis backa nu när det har hänt.
Jag är övertygad om att det här är ett mycket bättre nytillskott i MFF-truppen än de flesta tror, eller har klart för sig.
Plussen är många.
Det går inte att tvivla på Anels hjärta för klubben MFF, som han startade i som sexåring. Jag skriver det här direkt efter pressträffen och kan bara konstatera att Anel verkligen brinner för att visa att han kan bli en mycket bra spelare – i just MFF, i Malmö med familj och vänner på nära håll.
Han är ung, 19 år, men med en erfarenhet de jämnåriga konkurrenterna i MFF inte har. Att flytta till England som 16-åring och spela regelbundet i Nottingham Forests U23-lag tror jag utvecklar och härdar mer än att vara lärling i MFF och spela i U19 och U21. Än så länge. Det är inte vad många MFF vill höra, men jag tror att det är så.
Inte minst har fysiken utvecklats i England. Direkt när han kom till Nottingham var alla tydliga. Du ska upp till 85 kilo och de första sex månaderna var han mer i gymmet än någon annanstans. Sedan har det fortsatt. När han nådde 85 sa man bara att det behövs 90. Nu kommer han till ett MFF med Uwe Rösler, Rob Kelly och Ben Rosen. Engelsk skolning möter en engelsk stomme.
Men viktigast är att Anel Ahmedhodzic är en mångsidig och bra spelare.
Han har tillräckligt med fysik för att försvara och en passningsteknik som gör att han kan driva bollen uppåt och passa genom lagdelarna. När en mittback gör det vinner laget mycket. Dessutom är han tillräckligt snabb för att vara bekväm i duellspelet och en bra huvudspelare.
Frågade honom förresten om var i en trebackslinje han vill spela.
Svaret är vänster eller höger, i Nottingham har det mest blivit vänster eftersom alla mittbackarna var högerfotade och han ansågs mest bekväm där.
Stora ord som jag får ångra?
Vi får se. Jag tror det som sagt inte.
Fotnot. Lovar att utveckla det där med att spel i till exempel Forests U23-lag utvecklar mer än att vara lärling i MFF-truppen och spela i U19 och U21 i ett kommande blogginlägg. Men här är en liten försmak på var jag tror svårigheten ligger.
Det är inte så att MFF inte har en högklassig ungdomsverksamhet, eller att man inte kan plocka fram talanger. Det har man och det kan man. SEF:s ranking har alltid MFF och/eller BP i topp.
Problemet ligger i seriesystemet och är kollektivt för de svenska lagen! Steget från U19 till A är för långt och U21-serien ger alldeles för lite. En kollega brukar beskriva den som meningslös och jag blir allt mer böjd att hålla med.
Jag är inte säker på att man i England är nöjd med sina U23-serier. Men jag är helt övertygad om att de är mil bättre för talangerna än U21 i Sverige.
För att hänga med måste svensk fotboll radikalt utveckla och förbättra upplägget av ungdomsserierna.
Om inte det går tvingas snart elitlagen skaffa samarbeten med en lokal klubb på hyfsat hög nivå som man i princip kan omvandla till en farmarklubb och styra med både träning och sätt att spela. Och låta talangerna bakom seniorlaget få matchning där.
Ole Törner