Ekmarks krönika: Summering av Ettan Södra
Min favoritserie, efter alla division sex-serier någonsin, står i begrepp att ta sommarledigt under fem veckor efter kvällens bataljer.
Det finns saker att reflektera över kring ettan Södra.
Först och främst.
Jag bryr mig inte så mycket om hur det går mellan Olympic och Oddevold ikväll; Lindängens bolltrollare har imponerat något vansinnigt mycket hur som helst.
Inte bara laget förresten. Hela klubben. En otippad, men hellyckad tränarrekrytering och exakt rätt spelare in i övrigt där Monsieur Bohman gått från att göra NOLL mål på 27 matcher (för Lund i samma serie) 2020 – till att göra 13 mål på 13 matcher 2022. Han har ett helt lag bakom sig som passar honom perfekt. Så fort en spelare i Olympic har bollen har denne någon som kompletterar honom. Ordet ”balans” kommer alltid upp när jag ser Olympic sparka boll 2022.
Att gå in som nykomlingar i en sådan här serie, med en så stark identitet från start, är imponerande. Det är inte någon nykomlingsdagsslända som petar bollar på djupet, springer som en flock strömmade travhästar, vinner motlägg och nickar in hörnor som en slags Ljungskile-kopia.
Olympic är på riktigt.
Och ny, rätt tydlig, tvåa i Malmö.
Samarbetet med Malmö FF blir för övrigt centralt för framtiden. Jag tror stenhårt på den modellen, om man bara har fingertoppskänsla och löser knutarna i samarbetet när de dyker upp.
Se på en sådan Hugo Bolin. Vilket spännande framtidsnamn, bland flera, i Olympic. Tänk om han hade behövt sitta på en rutten buss vecka ut och in för att möta oinspirerat U21-motstånd med MFF?
***
I skrivande stund är Ängelholms FF bästa skånska lag i serien.
Precis som jag var inne på innan serien startade i höstas.
Professor Hansens cyniska sätta att se på fotboll är älskvärt och har man spelare som Johan Oremo och Emil Åberg på topp kan man alltid på matchgenomgången säga: ”Nu håller ni rent där bak era satans ålahuen! Det är plan A, plan B, plan C och hela vägen till plan Ö . Skicka iväg bollfan så fort den närmar sig straffområdet och sikta på vår anfallsduo så löser sig resten”.
Nu kan Ängelholm mer fotboll än så och har en stabilitet och ett LUGN som man kan bygga vidare på.
När hände det i den klubben senast?
Ängelholm mår bra, spelar bra och kommer bara att bli bättre.
***
IFK Malmös 1-1-12 på 14 omgångar är milt uttryckt förvånande för mig. De kom från en stabil säsong, har pratat om att etablera sig i Ettan för att så småningom ta steget till Superettan och ta rollen som tvåa i stan.
Nu har allt gått åt helvete.
Hopplöst trubbiga framåt, en tendens som fanns redan förra säsongen innan Ekblom gick tillbaka till BoIS.
Veka i egen box med alldeles för många generösa bjudningar.
Jag har ändå kunnat se mycket positivt i spelet, men nu när det verkar bli så, enligt ”säkra källor”, att två av lagets viktigaste spelare som saknats på sistone inte kommer tillbaka så finns det anledning att backa från tron att klubben ska fixa det.
Geronimo Balint var ryggraden i försvaret. Alan Asaad den trygga playmakern.
De två ska inte bara ersättas av starka namn i sommar. Deras ersättare måste kompletteras av två-tre till (start)spelare, varav en blytung striker.
Det blir svårt att lösa utan en nyckel till kassaskåpets hos Norges Oljefonds-kontor.
Löser IFK Malmö det här och hänger kvar går jag med i Jehovas Vittnen.
Det kanske låter drastiskt, men det är trots allt valår år då kan man ju säga va fan som helst utan att behöva ta ansvar för det.
Observera!
2020 hade Lunds BK, mitt i säsongen (efter en bra start) 16 raka matcher utan seger.
16 madafakkin raka.
Ändå höll de sig kvar efter att ha räddat kvalspel i sista omgången.
IFK Malmös hopp, och absoluta möjlighet, är att när ett fotbollslag får vind i seglen efter att ha varit uträknade, som Lund var, så kan man uppnå stora saker.
Dessutom är det inte Brasilien, Malmö FF och Liverpool man ska jaga ikapp. Det är den tandlösa jakthunden Åtvidaberg som inte skrämmer någon, den naiva tonårsdottern Lindome som gör allt för svårt för sig – samt frontalkrocken Oskarshamn.
Oskarshamn har förresten gått en helt annan väg än IFK Malmö och kickat sin tränare. Långsiktighet vs resultatinriktat agerande. Vilken metod kommer att fungera bäst?
Vem vet.
Kanske knackar jag på din dörr i november och frågar om du har en stund över att prata om vår frälsare och gud?
Men troligtvis inte.
***
Torns IF resultat första halvan är en överraskning för mig.
Det finns en hel flock med spelare som det fanns anledning att ifrågasätta om de verkligen höll för Ettan innan säsongen – som levererat.
Det såg lite smådarrigt ut på försäsongen. Det kom in en ny tränarduo. Det kom in en ny sportchef som kastade ur sig U19-spelareo hit och okända namn dit.
Kanske mest av alla har jag imponerats av Oliver Lindstedt. Målvakten som vaktat kassen i division tre-laget IF Lödde sedan 2014.
Vilket ärkefynd!
Torn har tidigare varit en fabrik för målvakter som tagit steget upp på elitnivå. Philip Mårtensson, Felix Jakobsson och Svante Hildeman. Jag undrar om inte Lindstedt kan vara den bästa av dessa – och kan mycket väl se honom i BoIS eller HIF.
Noah Christoffersson som länge väntat på sitt genombrott verkar ha fått det i år – det har också varit en viktig faktor.
Men viktigast av allt är den smittsamma Tornandan.
”Det sitter i väggarna” sägs det.
Det är en lögn.
Det sitter i ledarskapet.
Jag säger inte att Richard Ringhov är en bättre tränare än Anders Grimberg eller Sjunnesson – men han är en tränare som passar perfekt för just Torns IF. Och på senare tid har jag insett att hans parhäst Nima Mahoutchian är ett perfekt komplement.
Humlan flyger vidare.
***
Lunds BK blir jag inte klok på.
Å andra sidan. Hand upp den som blir det.
Räcker du upp handen växer din näsa just nu.
Jag vet inte om de åker ur, slutar tvåa, går i konkurs eller värvar in åtta nya sydamerikaner. Trots det fina spel laget visar långa stunder har man bara tre poäng ner till negativt kval och fick senast brallorna neddragna av Qviding – 0-3 på Klostergården.
Och hur blir det om/när Elyas Bouzaiene försvinner till en Allsvensk klubb i sommar?
Jag har ingen aning.
Det enda jag vet är att jag ingenting vet.
Jag hoppas och tror att Lund klarar sig kvar och att en sådan som Rasmus Wendt gör tio baljor under hösten. Som de flesta andra lag på nedre halvan är man känsliga för skador och hur lovande juniorerna än må vara så måste man ha spelare som André Kamp på planen.
Det var han inte mot Qviding för övrigt (avstängd).
***
Mina kommenteringsdagar i Ettan är för övrigt över. Det blev för mycket av det goda.
Eller som Bonnier Media skulle sagt: av det dåliga.
Nåväl. Det var roligt så länge det varade.
***
Sneglar vi nedåt, mot division två, så kan vi konstatera att:
* Eskilsminne i den västra tvåan har mycket goda möjligheter att ta sig tillbaka till Ettan Södra, de borde kunna nosa ut Husqvarna i det långa loppet.
Truppens bredd är stark. Jonathan Persson, Alexander Engholm, Lucas Ohlander och Akram Mansour är i höst tillbaka efter olika slags eländen. Tunga namn!
* Den södra tvåan är ett getingbo. FC Rosengård, Ariana FC, Österlen, Kristianstad och två Hässleholmslag gör alla upp i toppen och kan slå varandra huller om buller.
Ska vi gissa att Eskilsminne, Kristianstad och…. Ariana går upp? Rosengård brukar bromsa som en mjöksyreallergisk kallblodstravare i uppförsbacke.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se