Lundblad: Sju funderingar om BoIS spelarförsäljningar

Gör BoIS rätt när de säljer Camil Jebara och Melker Widell? Gustav Lundblad kommenterar BoIS transferfönster och möjligheter att nå Allsvenskan.

1. Det händer saker…

Det händer minst sagt saker kring Landskrona BoIS i sommar.
Lagets två bästa spelare har sålts (Camil Jebara och Melker Widell). En av lagets ”one club men” (Alexander Tkacz) har lämnat. En annan (Philip Andersson) har gått sönder.
Samtidigt har tre spelare (Rasmus Wendt, Samuel Burakovsky och Gustaf Bruzelius) värvats från Ettan, plus en spelare som senast spelade i den seriens danska motsvarighet (Frederik Ihler).
Och idag lånade de en spelare till, från MFF (Samuel Kotto).

2. …och då blir det debatt

Med spelaromsättningen följer debatt. Reaktionerna om att man hela tiden säljer sina bästa spelare kommer som ett brev på posten. ”Är BoIS bara en akademi för alla andra lag?”, stod det i en kommentar av Kristian Nylander på Skånesports Facebook-sida när Melker Widell ryktades till AaB.
Oavsett vad man tycker får man konstatera att försäljningarna av Widell och Camil Jebara, som helhet betraktat, är kontroversiella. Kanske de mest omdiskuterade spelaraffärerna i Skåne sedan HIF sålde Taha Ali till MFF i vintras.

3. Gör BoIS rätt? Ja.

Jag påstår det. Man kan visserligen hävda att Widells värde hade kunnat öka om han gjort fler poäng under hösten och att ”bättre” köpare än en klubb i danska andradivisionen borde finnas.
Men BoIS har gjort ett strategiskt vägval. Man vill nå långsiktig framgång genom att förädla talang och sälja den. Ett av kriterierna på spelarna man letar efter är att de ska ha en stark vilja att ta sig uppåt och vidare i karriären.
Ska BoIS attrahera den typen av spelare kan de inte heller till varje pris ställa sig i vägen för spelares strävan framåt.

4. Varför inte satsa mer på att behålla spelare?

Vad är då poängen med att köpa en spelare som sedan lämnar när den svartvita publiken bara hunnit börja älska honom?, undrar många.
Varför ska landskroniterna ta sig till IP om BoIS är nöjda med att vara en klubb som hela tiden säljer sina bästa spelare?
Hur tusan ska BoIS någon gång kunna nå Allsvenskan om de blir av med spelare så fort de blir bra?
Naturliga frågor, men svaret är att detta är BoIS enda rimliga väg till att bli en allsvensk klubb på längre sikt.
Skulle man populistiskt lägga Camil Jebara-pengarna på att behålla spelare för kortsiktig framgång, hade de kanske kunnat gå upp till Allsvenskan med lite tur och skicklighet.
Men förutsättningarna för att vara kvar på sikt hade inte funnits där. Baksmällan hade blivit stor.

5. BoIS agerar rätt utifrån det vi vet om fotbollsframgång

Ovanstående beror på att fotbollsklubbars långsiktiga framgång till överväldigande del kan förklaras av vilka ekonomiska resurser en klubb har, hur mycket pengar den lägger på spelarlöner.
Klubbar kan på kort sikt överprestera sin position i ekonomiligan, men data visar att det nästan alltid kommer tillbaka och biter en i svansen.
Är du en allsvensk toppklubb kan du chansa kortsiktigt för att nå Europa och de stora pengar som finns där, för att sedan bygga långsiktig framgång. Det provade både MFF och HIF i början av 10-talet.
MFF lyckades och är idag Sveriges överlägset rikaste klubb. HIF misslyckades och ligger elva i Superettan.
Längre ned i hierarkin, där BoIS befinner sig, är det främst transferintäkter, publikintäkter eller sponsorintäkter som du kan bygga för att ta dig uppåt på stegen. De två sistnämnda är viktiga, men den stora potentialen för en klubb med BoIS förutsättningar finns i transferintäkterna.

6. Exempel: Säsongerna 2021 och 2022

Förra säsongen hade BoIS bara Superettans tionde största ekonomi mätt i kostnader. De slutade sexa i tabellen.
2021 hade man Superettans trettonde största kostnadskostym. Och slutade sexa även då.
Man var 2022 tillsammans med TFF den enda skånska elitklubb som överpresterade, relativt sin egna ekonomiska ställning. MFF och HIF var inte i närheten av att få ut den tabellplacering som man betalade för. TFF hamnade som fyra strax över sin, medan man klart underpresterade 2020 och 2021.
BoIS överpresterade däremot alltså tydligt, för andra året i rad.
Det här är bara två säsonger och den relativa framgången skulle kunna handla om slump. Men jag tror att den beror på klubbens fotbollsstrategi, som skiljer sig från hur de flesta klubbar agerar.
Att göra avsteg från den kanske kan verka roligt på kort sikt, men då kommer man ganska snart att stagnera.

7. Kontentan

BoIS har IDAG inte förutsättningarna att etablera sig i Allsvenskan.
Försäljningar som de av Jebara och Widell kan skapa sådana förutsättningar.
Förutsättningar att växa ekonomiskt och därmed långsamt växla upp sportsligt.
Fortsätter man att vara lika skickliga på att hitta och förädla talang som man varit under de senaste åren och kan fortsätta ta betalt för det – då är det frågan om när, inte om, BoIS når Allsvenskan.

Läs gärna mer om hur BoIS tänker kring sin sportsliga strategi i Skånesports intervju med klubbchef och tillförordnad sportchef Michel Ekberg: Klubbchefen om BoIS framgångsrika sportsliga strategi.

Klubbchefen om Landskrona BoIS framgångsrika sportsliga strategi