Rörd Egnell om hjälterollen och den svåra tiden i våras

I våras: petad, skadad, psykiskt pressad och på en mörk plats i livet.
Nu: Derbyhjälte.
Adam Egnell har haft en speciell säsong och kämpade med en klump i halsen när han berättade om resan från den mentala källaren till det euforiska lyckoruset på fluffiga rosa moln på Olympia.
– Det har varit mycket att jobb med min egen skalle och jag är väldigt stolt över mig själv, säger Egnell.

Matchuret tickar upp mot 96 minuter.
Det står 1-1 i årets hetaste viktigaste bortamatch och bollen ligger serverad på straffpunkten.
Fram steg Adam Egnell. Med den egna klacken i bakgrunden – Kalle Joelssons elaka blick rakt framför sig. Möjligheten att bli hjälte. Risken att bli ”den där djäveln” som berättar för barnen att tomten inte finns.
Tiden gick. Protester mot domslut. Motståndare som psykar. Publik som bubblar av förhoppningar och förtvivlan. Samtidigt gick Adam Egnell, som aldrig gjort ett enda mål i Superettan, runt i straffområdet och förberedde sig.
Vad tänker man då?
– Det är klart att det var speciellt. Vi visste hur mycket den här matchen betydde för laget och supportrarna.
Men vad tänker man? Viss gör andningsövningar. Andra försöker tänka på vad de ska äta till kvällsmat. Andra kanske funderar på att byta hörn. Vad tänkte DU!?
– Jag hade bestämt mig innan var jag skulle slå straffen och det var mest att jag försökte att inte ändra på de tankarna. Jag förstod vad som stod på spel.
Det såg ut som att du väntade ut Joelsson.
– Vi hade tittat på video innan och jag hade en uppfattning.
När blev du förste straffskytt?
– Jag var det redan förra säsongen, men då fick vi ju inga straffar. Sedan har Kofi satt dem i år och han var sugen nu med, men jag kände att jag ville ta den.

Hur stort är det här för dig?
– Väldigt speciellt. Den här segern kommer högt upp på min lista.
Du har haft en tuff säsong personligen. Från att ha varit stabil i startelvan förra säsongen till att bli petad och en bra bit från startelvan i våras. Hur mycket har du jobbat med skallen för att komma dit du är idag?
– Max sa till mig på uppvärmningen att jag haft ett jobbigt år med sjukdom i fel lägen, dåliga prestationer i fel lägen samtidigt som andra gjorde det bra. Jag var utanför laget under en period och det var jag inte van vid. Det har varit mycket att jobb med min egen skalle och jag är väldigt stolt över mig själv, säger Egnell med sprucken röst.
Det är uppenbarligen ett känslosamt ämne för honom.
Har du fått hjälp med den biten?
– Jag hade en period som var rätt tung då jag inte var med i truppen ens för att jag inte var ”där” mentalt. Jag fick jobba med en person som hjälpte mig och har haft fantastiska människor runt omkring mig.
Du är väldigt rörd nu?
– Ja, det är svårt att pratat om det faktiskt. Jag hade några veckor när jag inte alls mådde bra, men bra personer fick mig på banan. Familjen. Flickvännen. Och så har jag jobbat med en psykolog, Daniel Ekvall. Det var en tuff period som jag tog mig ur.
Då måste det vara väldigt speciellt och stå här idag?
– Ja, det är känslosamt. Det är svårt att beskriva.

Har du, som kommer utomsocknes, nu verkligen förstått hur stor den här matchen är för Landskrona och dess invånare?
– Ja. Innan matchen körde bussen genom centrala Landskrona där alla supportrar samlats på rådhustorget. Då fick jag gåshud. Jag tror att alla i bussen kände av det speciella då.

Foto: Mauri Forsblom (nedersta bilden), Bildbyrån (övriga bilder)