Arkivkollen med Olof Persson: Jag kommer alltid att vara en Oxiepåg

Ursprungligen publicerad den 19 december 2019.

Olof Persson har spelat i och tränat Malmö FF, han har ett par landskamper och har varit utlandsproffs i Österrike och Danmark. Men allt startade i Oxie. Två gånger.

Först som liten knatte i Oxie IF, som femåring ett år för ung i -77-laget.

Och långt senare efter den framgångsrika spelarkarriären blev Oxie IF även hans första lag som tränare.

– Cirkeln slöts på något vis. Klart att det kändes speciellt att återvända till Oxie IP. Många var kvar i klubben från min tid och sett nu i backspegeln skulle jag nog stannat lite längre på mitt första tränarupdrag i Oxie IF. Jag lämnade ju redan efter ett år för FC Rosengård. Att ta ett steg upp lockade. Men vi hade ett mycket bra lag i Oxie IF och det kändes bättre där, minns Olof.

Som spelare stannade Olof Persson betydligt längre i Oxie IF. Han startade alltså som femåring och när han fyllt 16 och tog steget över till Malmö FF hade han redan debuterat i A-laget hemma i Oxie.

Första matchen kom när han bara var 14 år i den sedan länge avsomnade Försäkringscupen. Det var en annorlunda turnering arrangerad av Fotbollklubbarnas samorganisation i Malmö där en av fördelarna med cupen var att den avgjordes mitt i sommaren under semestertiden och därför var ett bra tillfälle att släppa fram spelare som normalt sett inte fick så mycket tid i A-laget.

Alla matcherna avgjordes på Sorgenfris grusplan (!) med kort speltid och om matcherna slutade oavgjort, vilket ofta hände, vann laget som fått flest hörnor. Var det oavgjort även i antal hörnor vann laget som fått den första hörnan. Därför var funktionären som satt i en solstol och räknade hörnorna ofta huvudpersonen. Samma person satte även betyg på de bästa spelarna och efter turneringens slut fick spelaren som fått sammanlagt flest poäng ett specialpris.

– Jag spelade släpande forward bakom Ulf Kjärkner och 14 år var lite ungt. Jag gjorde inget större intryck. Men året efter som 15-åring blev det riktig A-lagsfotboll och MFF låg på mig tidigt för att jag skulle gå över, berättar Olof Persson och avslöjar att Oxie IF:s starke man och storsponsor Hasse Persson gjorde vad han kunde för att få honom att stanna.

– Hasse sa att han skulle ge mig exakt lika mycket som jag fick av MFF för att istället spela ett år till i Oxie. Men dels var det inte så mycket, dels var det ju inte därför jag lockades av att ta chansen i MFF.

Malmöstadsdelen Oxie sitter dock kvar djupt i honom. Han växte upp på Oshögavägen 31, i ett vanligt radhus inte långt från kyrkan och gick först på Centralskolan och sedan på Oxievångsskolan i klass 7-9. Pappa Dennis, som var tränare i Oxie IF, och mamma Karin bodde för övrigt kvar i barndomshemmet ända till för ett år sedan då de flyttade till Limhamn, så Olof var en flitig besökare i barndomstrakterna långt efter det att han själv flyttat därifrån.

I Oxie finns dessutom farmor Lisa.

– Min farmor ska snart fylla 100 år och bor kvar nere vid kyrkan. Vi såg alltid Tipsextra hemma hos henne och det fortsatte jag och ett par kompisar att göra långt efter jag flyttat. Jag ska dessutom erkänna att när jag bodde vid Värnhem, där jag hade min första egna lägenhet, så satt jag rätt ofta med tvättkorgen på bussen hem till föräldrarna i Oxie eftersom jag inte ville tvätta själv.

– Lägenheten vid Värnhem var för övrigt lite speciell. Jag bodde i ett kollektiv med MFF-lagkamraten Marcus Vaapil och ytterligare en kompis i Jukeboxhuset med de stora fönstren vid hörnan ut mot torget. Dit flyttade jag -99-00 tror jag och det var ingen särskilt bra planerad lägenhet. Fast jag hängde rätt ofta nere i skivaffären på bottenvåningen.

Jukebox var en av Malmös mest profilerade skivaffärer och en av dem som drev verksamheten och alltid fanns i affären var Per Olin, son till Stig Olin som under lång tid var den drivande kraften i Kirseberg IF och byggde upp den klubben. Per spelade mittback i Kirseberg och var bland annat med om de historiska kvalmatcherna mot Karlstad, men han var lika intresserad av musik och spelade i bandet True Lies. Affären Jukebox har sedan länge upphört, men huset står kvar som ett av blickfången vid Värnhemstorget.

– Sedan flyttade jag ihop med en tjej på Vårgatan, som ju också ligger i de trakterna, minns Olof Persson, som i MFF snabbt blev unik genom att först bli uppflyttad i A-truppen, sedan nedflyttad och till sist uppflyttad igen.

– Rena jojon. Fast det var absolut bra för mig. Jag fick se vad som krävdes, ta till mig det och jobba mig tillbaka igen. Just då var det precis vad som behövdes för min utveckling.

I uppväxtens Oxie känner sig Olof Persson numera både hemma och inte hemma. Han fortsatte att följa sitt Oxie IF, inte minst för att bästa kompisen Niklas Svensson spelade kvar i laget.

– Jag var där nästan varje match.

Felet nu är att Oxie IF 2013 gick ihop med BK Vången och blev Oxie SK och att verksamheten numera finns på Oxievångs IP.

– För mig är fotbollen i Oxie Oxie IF och idrottsplatsen den gamla. Jag saknar båda delarna och det känns konstigt att gå omkring där och känna att det jag växte upp med inte finns kvar. Jag minns gröningen där vi byggde upp vår egen plan med målstolpar och allt för att legendariske vaktmästaren Henry Sjöberg körde bort oss från den riktiga, jag minns materialaren Lennart Strömbeck och alla de andra profilerna i Oxie IF. Hasse Persson inte att förglömma. Utan honom hade det varit svårt att driva klubben. För mig är Oxie SK något helt annat som jag aldrig kan få samma anknytning till. Dessutom går det ju inte så bra heller för klubben.

– Men jag är en Oxiepåg och kommer alltid att vara det, garanterar Olof Persson.

Ole Törner

Foto: Bildbyrån och familjen Persson