Europacupspel – snart ett minne blott?
Jag minns minns första kontakt med en europeisk turnering i klubbhandboll.
Det var den 10 november 2012.
H65 Höör mötte ett lag från Rom, vann med 27-18 och Jennie Linnéll gjorde tio mål. Senare samma säsong tog sig laget till semifinal i Challenge Cup, men blev rånade av två korrupta domare (de stängdes senare av) i Kroatien mot Samobor .
Men det mäktiga var inte segern mot de där mediokra italienskorna.
Det var kontrasterna.
Några månader tidigare hade H65 under sin debutsäsong slutat näst sist i Eliserien, plats elva av tolv, och kvalade sig kvar mot Önnered. Nu stod de plötsligt på en Europascén! Ett ängagäng från Mellanskåne!
Säsongen efter vann de turneringen, efter en bragd i Paris där snabbköpskassörskor, gymnasiestudenter och dagispersonal brottade ner fullblodsproffsen i Issy Paris. Jag var på plats för Skånska Dagbladets räkning och fick ett av mina roligaste minnen i livet. Artiklarna hänger fortfarande i Sporthallen i Höör, urklippta och inramade.
Men det kostade.
Och någon måste betala notan.
Det fanns sponsorer som gjorde det möjligt tillsammans med Jan och Elisabeth Hansson. De två sistnämndas betydelse för klubbens framgångsrika elitsatsning kommer aldrig nog att kunna redogöras. Inte ens på Landshövdingens mottagning dit flera skånska eldsjälar bjudits in under Nationaldagsfirandet.
Någonstans måste någon fatta beslutet: ”Jag har den här påsen med pengar. Den ska användas för att det här handbollslaget ska kunna resa omkring i Europa och spela handbollsmatcher där”. Väl medveten om att det ekonomiskt bara finns baksidor.
Där och då fanns det en idrottsromantisk verklighet. Vi-mot-världen-känslan.
Jag satt där i en hotellobby med Jan Hansson som förklarade att finalplatsen hade kostat flera hundratusentals kronor. Med när Höörprofilen satt där, på ett billigt hotell i en förort i Paris, med en pokal i näven, tror jag han tyckte att det var värt det.
Höör 1. Fucking PARIS 0.
Sedan blev det en vana.
Ytterligare elva säsonger av Europacupspel med blandad framgång. Ytterligare en final. Ytterligare möten med storklubbar. Ytterligare utgifter.
Fördelen: glada spelare och spelare som lockades till H65 Höör. Höör ”sattes på Europakartan”.
Nackdelen: enbart utgifter.
Inte nog med att resorna kostar pengar. Alla eventuella prispengar är närmst obetydliga i sammanhanget – om man inte är något av världens bästa lag och tar sig långt i Champions League. Och på matcherna kommer det EHF-kontrollanter som delar ut böter om vissa kriterier inte uppfylls. Ett spel för galleriet. Flygbiljetter för domare och delegater ska betalas. Hela maskineriet är ett svart ekonomiskt hål som delvis ska finansiera EHF:s maskineri.
I längden är det inte värt det. Uppenbarligen.
Fråga Ystads IF.
Direkt efter SM-guldet pratade jag med klubbens ordförande Mats Persson. Han uteslöt inte att klubben skulle ansöka om ett wildcard till Champions League.
Så blev det inte.
Det blev inte ens spel i European Leagues gruppspel. Det blev ingenting alls.
YIF har gått tio miljoner kronor minus på fyra år och backar även i år, trots framgångsrikt Europaspel, SM-guld och Cup-guld, ett damlag i eliten och blommande ungdomsverksamhet. Att stryka Europaspel var enligt klubben den enda möjligheten att kunna få till en budget där det var realistiskt att inte gå minus.
Nu får IFK Kristianstad möjligheten till gruppspel i European League. Men det blir en kedjereaktion. Enligt rankningen för 25/26 har Sverige tre platser i European League och en i European Cup. Fyra platser alltså. Då är frågan vad Malmö, Karlskrona och Sävehof väljer. Europalyxen – eller inte. OV Helsingborg, Hammarby, Hallby, Alingsås och Skövde är klubbarna på tur där bakom. Jag har svårt att se någon styrelse där säga ”500.000 till 2.000.0000 för Europacupspel för herrarna? Jaja, för fan! Det har vi plats för i budgeten. När åker vi?”.
Det är möjligt att vi skulle kunna få en kedjereaktion nu precis som 2011.
Att alla lag tackar nej till Europaplatsen tills elvan i tabellen får frågan och råkar ha ekonomiska medel och en galen framtidsvision för en sådan lyx. I detta fallet; Önnered… Någon fullständig utopi är det inte. Eller vad säger du, Christoffer Lind?
Hur som helst har vi en situation där allt fler klubbar tackar nej till Europa. Jag är även tveksam till att H65 likt Ystad väljer att tacka ja till sin plats. Så frågan är om vi får några damlag ute i Europa över huvudtaget? Skara har ju tackat nej tidigare när det fått chansen.
Svensk klubbhandboll blir inte direkt starkare. Svensk klubbhandboll ses regelbundet av ytterst få. Svensk klubbhandboll går ett överlevnadsslag på hemmaplan. Då är det inte läge att dra på korståg utomlands.
Sannolikt inte på en lång tid framöver. Svensk klubbhandboll har det tufft. EHF: Europacuper riskerar att urvattnas ytterligare till det kommer in prispengar värda namnet i sammanhanget. Men så länge EHF inte börjar 3D-printa eurosedlar i källaren (ingenting kan uteslutas i deras fall) så ska vi nog räkna med en fortsatt polarisering i sammanhanget. Det är som bekant dyrt att vara fattig.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se
