HIF:s William Westerlund spelar i ”svåraste positionen på planen”
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se
HIF:s William Westerlund har spelat från start i säsongens tre första matcher – 19-åringens tre första seniorseriematcher från start i karriären.
Och det har skett på en ny position som ”inverteread” vänsterback – med rätt att gå in centralt i banan och delta i uppbyggnadsspelet.
Den svåraste positionen i laget, enligt tränare Klebér Saarenpää.
– Att känna av när det är läge att komma in i rotationen centralt och när det är läge att vara kvar i en fyrbackslinje – att värdera de situationerna är det svåraste, säger han själv när Skånesport träffar honom.
När Skånesport frågar Klebér Saarenpää hur William Westerlund tagit sig an uppgiften i sina tre första seniorseriematcher från start svarar han att:
– Han har gjort det bra. Framför allt är han så klok. Han är nästan en färdig tränare redan nu. Efter matcherna kan du diskutera med honom och han vet nästa lösning och nästa situation. Det är en god plattform för utveckling, berömmer Saarenpää.
Det finns fog för tränarliknelsen – som Westerlund tidigare berättat för Skånesport är han redan nu assisterande tränare i HIF:s F17 – som inlett seriespelet i SM med tre vinster på tre matcher och 7–0 i målskillnad.
Rollen Westerlund fått i HIF-laget är speciell.
Han agerar som en så kallad inverterad ytterback. Det innebär i korta drag att han spelar vänsterback i defensiven, men går ofta in i banan som en extra mittfältare när HIF bygger upp spelet centralt. Skånesport frågar Saarenpää om rollen kräver mer av en spelares spelförståelse.
– Jag skulle nog säga att det är den svåraste positionen på planen, svarar han.
– Det kräver väldigt mycket. Du ska kunna allting försvarsmässigt och stänga din kant. Och du ska spela 360 grader (centralt), som en ytterback kanske inte är van vid, säger HIF-tränaren.
William Westerlund själv diskuterar den spelförståelse som krävs i rollen:
– Att känna av när det finns läge att komma in i rotationen och vara inne centralt, och när det är läge att vara kvar i en fyrbackslinje: Att kunna värdera de situationerna är det svåraste, säger han.
– Om vi vill ha en direkt återerövring är det viktigt att värdera om man ska stanna i mitten även om vi tappar boll för att kunna vinna tillbaka den – eller om vi har ett hot bakom oss som vi måste hålla koll på. Det blir många beslut under en match. Men jag tycker att ju mer man spelar hittar man tajmingen att komma in i banan, tajmingen i den direkta återerövringen och tajmingen i att när vi har boll kunna hämta boll, bli rättvänd och spela därifrån.
Vad är det svåraste med att spela i Superettan, jämfört med de matcher du spelat tidigare?
– Tempot är högre. Och man har hört att i framför allt Superettanmatcher svänger det lite mer och det har man känt av. Det är den största skillnaden. Det svänger och man ska orka hålla uppe kvaliteten även om man blir lite trött mot slutet. Det har ändå funkat OK. Ju mer man kommer in i det vill man fortsätta göra ännu fler aktioner under matcherna. I början vill man hitta sin roll i det och sedan utforska rollen och göra den så bra som möjligt.Känner du att du vågar ta mer risker för varje match?
– Det tycker jag väl. Sedan vill jag kunna göra det ännu mer och utmana mig själv. Och fortfarande vara klok och ha i bakhuvudet att spela smart. Det är klart att man måste ta risker för att kunna utvecklas, men man kan inte vara dum bara för att ta risker.
I förra matchen var det någon situation som jag noterade där ni tappade bollen ganska högt uppe. Du stannade ändå kvar centralt och sedan fick du den och var nästan i forwardsposition?
– Ja, precis. Det jobbar vi med och vill kunna vara bra på. För att vinna tillbaka bollen och behålla trycket är det ibland bättre att jag stannar kvar centralt istället för att falla tillbaka – för när jag gör det tappar vi en spelare centralt.
Klebér Saarenpää berättade om att man kan diskutera med dig efter matcherna om det taktiska. Var kommer det ifrån? Är det spelintelligens? Eller intresse för taktik?
– Det är nog ett intresse av att prata om taktik, men också att det gynnar mig att veta vad tränare vill ha ut av mig. Pratar jag aldrig med min tränare om taktiska saker så kommer jag aldrig att få svar på frågor eller veta vad han vill ha av mig. Så det är en blandning av intresse och egen vinning – att om jag vill bli bättre så måste jag veta var tränaren vill ha mig.
Utbildar eller vidareutvecklar du dig taktiskt, utöver att du ser era egna matcher?
– Jag gick en grundläggande tränarutbildning under juluppehållet, annars är det bara att jag kollar fotboll. Jag tycker att studiosnack är ganska intressant – och att lyssna på olika poddar.
Tre matcher in på säsongen är William Westerlund alltså ordinarie vänsterback i HIF – tidigare i karriären har han varit först innermittfältare och sedan mittback.
– Han passar för den rollen. Han är kanske lite för kort för att spela renodlad mittback i storlek och fysik när han möter storväxta forwards. Han har bra fysisk status för vänsterbacken och har många verktyg för att fortsätta sin utveckling, kommenterar Klebér Saarenpää.
Skånesport frågar Westerlund om han tror att inverterad vänsterback på sikt kommer att vara hans position.
– Om det blir min position på sikt är det jättekul, för den här rollen är lite mer framskjuten än en mittbacksposition. Jag tycker att det är kul att vara mittback också, men det är kul att komma fram i banan och ha ett litet kortare avstånd till motståndarens mål. Samtidigt tycker jag att det är roligt att som vänsterback komma runt på kanten också. Då får man träna lite mer kondition. Men den här rollen känns bekväm i och med att jag varit mittfältare förr. Det är saker som man jobbat med tidigare som man får väcka till liv, gamla egenskaper som man lite grand lagt åt sidan när man var mittback.
Foto: Mauri Forsblom