Önnered åkte till Ystad och drog ner brallorna på cupmästarna och ligatvåan.
Göteborgarna vann med 33-24 i en minst sagt anmärkningsvärd handbollsmatch.
Christoffer Ekmark listar sina tio punkter från den t-o-t-a-l-a kollapsen.
1. Den katastrofala första havleken
Jag hade en avställd bil en gång som stod utomhus i två års tid i väntan på skroten. När den skulle bort hade allt rostat igen. Däcken var platta. Bromsarna hade vittrat sönder och fukt i kupén hade gjort fordonet till en mögelkaka.
Jag säger inte att YIF var som den där gamla Saaben, men allt som kunde rosta under två veckors tid var rostigt.
Erik Hvenfelt var bäst på plan, ändå låg YIF under med 11-17 från start. Sex bollars underläge var smickrande siffror.
2. Den katastrofala andra halvleken
En urkraftsforcering inför fullsatta läktare?
Snarare en sömnig, förvirrad och nästan skamsen insats som mer eller mindre chockade hemmapubliken.
På 45 minuter gick en hel stad från att tro på guld till att tvivla på att en final ens var möjlig. YIF förmådde inte förändra en matchbild som bara blev sämre och sämre och DET är oroväckande.
2. Stocken
Önnereds coach Dennis Sandberg har inte bara den hyllade portugisen Carlos Mrrtingo vid sin sida numera. Med på länk från läktaren finns även Andreas Stockenberg.
Många kockar. Delikat soppa.
3. Önnereds förvandling
Handbollens svar på Rögle, ett namnstarkt gäng som föredrar slutspel före serielunk, är som ett helt annat lag nu än för två-tre månader sedan.
Som gjort för att vara underdog i en semifinal.
4. Kim Anderssons skada
Gjorde sig illa i vänster axel i början av andra halvlek och spelade ingenting efter det.
Det sista YIF behövde.
Ajajaj…
5. Elliot Stenmalms skada.
Åkte rejält i backen med tre minuter kvar och hade den där blicken man har när man vandrar hem sista av alla från julbordet med fri bar.
Det näst sista YIF behövde.
6. ”Spurten”
19-27 med 13 minuter kvar.
Jag fick känslan av att Oscar Carlén redan innan timeouten då började fila på match två och att komma undan denna match någorlunda hyfsat.
Inget 7-6. Inget nytt. Bara nötande nötande nötande för att skaka av sig rosten och hitta formen.
7. Sebastian Abrahamsson
Hade julafton, midsommarafton och namnsdag på samma gång.
Han har, tillsammans med Dan Beutler, verkligen gjort sin läxa. Oftast stod han helt rätt, väntade och väntade och fick skotten på sig.
Kantspelarna svalde han hela som varma kanelbullar.
Straffskyttarna sköljde han ner som kall mjök.
Raaaaap.
När han klev av kom 18-årige Max Dahlén in och imponerade så till den grad att speakern uppmanade hemmapubliken att applådera.
Hela Ystad lade sig på rygg som en liten hund.
8. Önneredsförsvaret
Exakt på gränsen och hela tiden i vägen.
En del av hemmalagets skott hade knappt kraft att ta sig till målet.
9. Fortsättningen
0-1 i röven?
Det betyder ingenting.
Allt handlar om hur man hanterar det. Och då är frågan enbart en: Kan Ystads IF byta personlighet inom loppet av 48 timmar? På torsdag är det nämligen dags för match två.
Det blir det totala karaktärstestet. YIF kan förlora den matchen på olika sätt, men att göra det på detta sätt en gång till vore oacceptebelt.
10. Sävehof mot SM-guld?
Torsk med elva hemma mot Flensburg. Nu skiter de i den cupen och fokuserar helt på slutspelet. Obra för IFK Kristianstad.