Lundblads nyårskarameller: Så var året på skånska fotbollsplanerna

Fotbollsåret 2023 i ett Skånesport-kondensat, summerat av Gustav Lundblad.

Årets underskattning: På Superettans upptaktsträff demonstrerade en välkänd större bookmaker sina odds för serieseger. BoIS hade näst högst odds av alla lag, vilket fick en hel del skåningar att höja på ögonbrynen. BoIS blev till sist sjua.

Årets överskattning: Inför samma upptaktsträff fick media och representanter för lagen rösta fram sin sluttabell. HIF och TFF tippades båda i toppen, efter favoriterna från Öster. Undertecknad tippade HIF som etta, TFF som trea. Ola Lidmark Eriksson från Playmaker.ai presenterade en simulering av serien. Där var HIF och TFF de två mest betrodda lagen som seriesegrare. Verkligheten landade i ett av de mindre sannolika scenarierna. HIF bytte tränare efter tre inledande förluster. TFF bytte tränare efter fem förluster på de sex första matcherna. Till slut blev TFF åtta, HIF tolva.

Årets lika som bär: TFF:s Zander Hyltoft och skådespelaren Josha Strakowski, aktuell som Rand Al-Thor i Amazon-serien Wheel of Time (Sagan om Drakens Återkomst).

Årets lika som bär 2: Bröderna Abbott i Rögle och bröderna Oppenheim i Netflix-serien Selling Sunset.

Årets icke-fotboll 1: Skånesport började skriva lite mer om SHL-hockeyn under hösten. Det har varit kul och våra läsare visar stort intresse. Rögles derbyvinst i premiären mot Malmö och Malmös dubbla vinster mot HV71 har varit de matcher som satt störst avtryck på mig hittills.

Årets icke-fotboll 2: Var på mitt livs första handbollsmatch och såg när LUGI höll sig kvar i högsta serien inför ett fullsatt Sparbanken Skåne Arena. En häftig upplevelse.

Årets bottenstrid: Ettans bottenstrid. Med fyra omgångar kvar att spela var fortfarande 11 av 16 lag i serien inblandade, fyra av dem från Skåne. Inför sista omgången var skillnaden mellan elvan Torns IF och jumbon Vänersborgs IF fyra poäng. Alla skånska lag klarade sig kvar, Ängelholms FF via kval.

Årets bottenstrid 2: Superettans bottenstrid. Ur ett skånskt perspektiv var den raffinerad direkt, i och med BoIS och framför allt HIF och TFF:s svaga starter på seriespelet. Med fem omgångar kvar var tio lag inblandade och allt avgjordes i sista omgången, då J-Södra rasade under nedflyttningsstrecket, HIF klarade sig med minsta möjliga marginal och de tidigare utdömda Skövde AIK och ÖIS räddade kvalplatser. AFC Eskilstuna åkte ur och lär inte saknas av många.

Årets bottenstrid 3: Supertvåans bottenstrid. Den innehöll inte alls lika många lag, men bjöd på den värsta slutsekundsdramatiken. På stopptid, i 96:e minuten, avgjorde Andreas Grahm för Nosaby mot IFK Malmö, samtidigt som Österlen släppte in avgörande 1–2 mot IFK Berga. Därmed undkom Nosaby kval, medan förhandsfavoriterna Österlen tvingades dit.

Årets keps: Liverpool-kepsen som alltid minst en person mellan 40 och 75 års ålder har på varje skånsk fotbollsmatch, oavsett division.

Årets uteblivna toppstrid: Efter halva säsongen såg Ettan Södras toppstrid ut att bli spektakulär. Fem lag gick som tåget: FC Trollhättan, IK Oddevold, Lunds BK, Eskilsminne IF och Falkenbergs FF. Ett tag hade alla en snittpoäng över 2,0 per match.
Men till slut blev det hela ett antiklimax. Oddevold avgjorde tidigt och tog extrema 74 poäng. Falkenbergs FF säkrade kvalplatsen och de sista omgångarna blev ointressanta.

Årets uteblivna toppstrid 2: Superettans – för de skånska lagen.

Årets mest populära samtalsämne: Utsiktens kräftgång. Ett tag ville alla människor runt idrottsplatserna tala om den.

Årets Serie B på 80-talet: Torns IF: 15 av lagets 30 seriematcher slutade oavgjorda.

Årets Serie B på 80-talet 2: HIF. 26 av lagets 30 seriematcher slutade antingen oavgjort eller med uddamålsseger för endera laget.

Årets små marginaler: Hässleholms IF var så att säga nära att bli första Hässleholmslag på år och dag (IFK Hässleholm 2006) att spela i Sveriges tredje högsta serie. I sista omgången av Supertvåan mosade de VMA med 7–0, samtidigt som serieledande FC Rosengård, som behövde vinna, låg under med 0–2 mot FBK Balkan till 87:e minuten. Det firades på Österås IP i Hässleholm – men i Malmö dröjde det till matchen tog slut. I 95:e minuten satte Ken Legiec 3–2 till FC Rosengård. Mirakelvändningen var fullbordad. En hässleholmsk mardröm verklighet.
Men det var inte slut där. Hässleholms IF skulle ju kvala till Ettan. I hemmamötet med FBK Karlstad behövde de vinna för att komma till slutomgången mot Ängelholms FF. Det stod 0–0 i slutminuterna när hässleholmarna fick straff. Som Karlstads målvakt räddade.
Efter överläggningar bestämde domarna att straffen skulle slås om, då målvakten lämnat linjen för tidigt. Theo Ekström klev fram igen – och dundrade bollen i ribban likt Asamoah Gyan 2010.
Det ville sig inte för Hässleholms IF i år. Men de var ett av de allra mest sevärda skånska lagen.

Årets Fångad av en stormvind: Den helsingborgska kastvind vid Knutpunkten inför HIF–Örebro SK, som gjorde så att Fotbollskanalen Erik Hadzic dubbla cheeseburgare flög ut ur en stängd påse och landade med ketchupen nedåt på Järnvägsgatans regnvåta asfalt.

Årets mest emotsedda: Kristianstad FC–IFK Hässleholm. Supertvåans premiär fredagen den 31 mars. Omar Dampha nickade in ett förlösande ledningsmål i andra halvlek och KFC vann med 2–0.

Årets skingrade förbannelse: Olympia. Ett HIF på nedflyttningsplats hade vunnit fyra matcher på en och en halv säsong på Olympia när GIF Sundsvall kom dit i slutet av augusti. Wilhelm Loeper gjorde 3–2 i 87:e och HIF tog sedan lika många segrar på de fem sista hemmamatcherna som man gjort på de 25 före det.

Årets stadsderby: Hässleholms IF–IFK Hässleholm. De spelar i fjärde högsta serien, men fotbollsstaden Hässleholm lever med sina lag värdigt en bättre nivå i seriesystemet. Juniderbyt inför 12-1300 personer var en av årets roligaste matcher och engagerade betydligt fler än så.

Årets derby 2: IFK Simrishamn–Österlen FF var en upplevelse inför nästan tusen åskådare. Supertvåanmatchen vanns av ”lillebror” IFK, med hela 4–1 i övertygande stil.

Årets derby 3: Torns IF–Lunds BK. En kampmatch där Torn förstörde Lunds bollrullande. Lagen delade på potten efter Ludvig Bergmans sena kvittering.

Årets derbyspelare: Nämnde Bergman har medverkat i ALLA 16 seriederbyn som spelats mellan Lunds BK och Torns IF. Sommarens match på Klostergårdens IP blev dock hans sista – nästa år spelar han för satsande nykomlingen Linero IF i Division 3.

Årets överskuggande händelser: Andreas Granqvist, Mattias Lindström och Álvaro Santos fick sparken från HIF. Cam och Chris Abbott från Rögle BK. När 2023 summeras är det svårt att komma ifrån att de här två avskeden av klubblegendarer kommer att bli de bestående minnena från Nordvästskånes storklubbars år.

Årets match: HIF–TFF 1–3. Sommarmötet på Olympia var välbesökt, med nästan femsiffrigt antal åskådare. Trots lagens Superettan-tillvaro var det den högsta publiksiffran mellan HIF och TFF sedan 2001, näst efter invigningen av ombyggda Olympia 2017. Det blev en fartfylld och händelserik match, stundtals välspelad och innehållandes fina offensiva prestationer. Till slut gjorde en formtoppad Henry Offia att det hela inte blev särskilt spännande, men det var nog den Superettan-match i år som kändes mest allsvensk.

Årets segermål: Adam Egnells 2–1 för BoIS i 96:e minuten på Olympia innehöll mycket: En personlig triumf för Egnell efter en jobbig vårsäsong, ett kontroversiellt domslut när HIF inte frispark strax före straffen och det ledde till BoIS första seger på Olympia sedan cupmatchen 2007.

Årets kraftsamling: HIF–Brage 2–0. Allt ställdes på sin spets i näst sista omgången av Superettan. HIF-publiken mötte upp spelarna utanför östra läktaren timmar före avspark. HIF hanterade allt på rätt sätt och gjorde en av säsongens bästa insatser. Cole Alexander nickade in 1–0 efter bara sex minuter och Lucas Lima satte 2–0 efter en halvtimme. Två nyförvärv som tillförde fart och fläkt till ett krisande HIF.

Årets resa 1: BoIS träningsläger i mars. Jag och Gabriel Ohlsson var på plats under fyra dagar och bevakade BoIS i Marbella. Vi åkte skytteltrafik mellan spelarhotellet och träningsplanerna och levererade 20 artiklar från Spanien plus uppskattat videomaterial.

Årets resa 2: Skövde AIK–HIF. När allt skulle avgöras för Di röe var jag och Christoffer Ekmark på plats i ett blött Skövde. HIF klarade sig och kunde andas ut. Thomas Rogne föll i tårar, ordförande Fredrik Karlsson började slå in riktningen för framtiden och Stuart Baxter summerade ett utfört uppdrag. Ekmarks dokument från läktarna blev särskilt uppskattad läsning.

Årets hetaste TFF:are: Filip Bohman under ett par veckor i maj-juni och Nicolas Mortensen under ett par veckor i augusti-september. Då gjorde TFF:s nior mål på ALLT.

Årets premiärmatch: Lunds BK–Tvååker 1–0. En sådan typisk premiärmatch. Det var krampaktigt, famlande och dramatiskt. Den kom med ett slutminutsavgörande som satte tonen för en vår där allt verkade möjligt för Lund. Elliot Lindqvist Nilsson skickade in segermålet och Krubban-spelarna firade rejält i omklädningsrummet med Sarà perché ti amo.

Årets vackraste: Tornvallen i Stångby på våren.

Årets grönaste: Hybridgräsmattan på Kristianstad Fotbollarena när vintern blev vår och serien snart skulle dra igång.

Årets låt 1: Rendez-vous ’98 på Vångavallen.

Årets låt 2: Division 7 – Du vill ha revolution

Årets låt 3: Kasabian – Algorithms

Årets låt 4: Blur – The Narcissist

Årets album: Rolling Stones – Hackney Diamonds

Årets film: Mjällbys värvningspresentationer.

Årets kalv på grönbete 1: Othmane Salama under de första veckorna av utlåningen från TFF till Lunds BK. Som han dominerade Ettan-ytterbackarna.

Årets kalv på grönbete 2: Ervin Gigovic i comebacken efter skada i träningsmatchen mot Kalmar på Olympiafältet i mars.

Årets oväder 1: Stormen Otto ställde in flera träningsmatcher en fredagskväll i februari. Samt handbollsmatcher, som Eslövs HF seriefinal mot Helsingborgs HK.

Årets mest bisarra match: Träningsmatchen mellan Lunds SK och Hörby FF i februari. Stormen Otto rasade, 25 meter per sekund i byarna, men lagen spelade och med vindens hjälp blev det ett antal rena drömmål.
Hörbys Fitim Zeneli sköt in ett skott från närmare 40 meter, Lunds Kevin Svensson Mugosa dundrade upp bollen i nät från distans och sedan skickade han in en stenhård bicykleta. Hörbys Svante Pirsman gjorde 3–3 i andra halvlek med ett solomål. Till sist sköt Anton Gudmundsson in segermålet 4–3 för Lunds SK – i krysset från nästan 30 meter.
Inspirerad av det hela skrev jag och skrev nästan hela natten och det slutade med ett längre matchreportage.
Det var Frankrike-Argentina 2018-klass på målen och jag undrar om man någonsin kommer att se så många snygga mål i en och samma match igen.

Årets snyggaste mål: Om vi räknar bort Lunds SK–Hörby FF: Adam Hellborgs kanon för HIF mot GIF Sundsvall.

Årets oväder 2: Monsunregnet i Hässleholm i juni som ställde in Supertvåans seriefinal mellan Hässleholms IF och FC Rosengård.

Årets oväder 3: Stormen Hans stoppade nordvästskånska derbyt mellan Ängelholms FF och Eskilsminne i början av augusti.

Årets comeback 1: Johan Oremo. Hade slutat efter säsongen 2022, men under sommarens transferfönsters slutminuter blev det klart att han skulle göra comeback i Ängelholms FF. Och som han gjorde det. Hans sex mål på tio matcher räddade ÄFF kvar i Ettan.

Årets skräll 1: Lunds BK–Ängelholms FF 1–2. Lunds BK hade inte förlorat hemma på hela säsongen inför en fredagskväll i september då bottenlaget ÄFF kom på besök. ”Krubban” öste på, skapade chans efter chans, men 36-årige Johan Oremo satte två, det sista på straff med tio minuter kvar.

Årets comeback 2: Andreas Grahm. En annan före detta Ängelholmsanfallare, Andreas Grahm, hade också slutat efter 2022-säsongen. Efter en skakig start gjorde han comeback och i sista omgången var det 36-åringen som räddade kvar Nosaby i Supertvåan.

Årets comeback 3: Stuart Baxter. När ett nedtryckt HIF sökte riktning och stabilitet föll valet på 69-årige Stuart Baxter, som gjorde comeback på lagets tränarbänk 16 år efter avskedet efter en UEFA-cupmatch i Bordeaux.

Årets comeback 4: Västerås tog sig tillbaka till Allsvenskan efter 25 år.

Årets comeback 5: Oddevold tog sig tillbaka till näst högsta serien efter 25 år.

Årets comeback 6: Högaborg vann sin Division 3-serie och nästa år är Harlyckans IP en Supertvåan-arena. Sportchef Tarek Barny rördes till tårar efteråt.

Årets skräll 2: När Torns IF chockade ett dittills obesegrat FC Trollhättan på bortaplan. Säsongens största överraskning i en seriematch.

Årets skräll 3: Ängelholms FF–HIF 2–1. Ett hopkok av 17-åringar, provspelare och ett fåtal kontrakterade ÄFF-spelare chockslog HIF i träningsmatchen på Fridhemsparken i januari.

Årets skräll 4: HIF–Eskilsminne FF 0–1. Amerikanskan Julia Hammons gjorde matchens enda mål när Eskilsminnes akademilag CHOCKADE Olympia och ett HIF som skulle säkra seriesegern. Det gjorde de visserligen lite senare, men den oväntade förlusten var ett rejält antiklimax för de rödblå damerna och HIF-publiken.

Årets Stuart Baxter: Från årets mest välbesökta presskonferens på Olympia vid offentliggörandet till en fängslande uppenbarelse på träningsplanen och mängder av anekdoter och citat. ”Buddha sa att framgång är som att slicka honung från ett vasst svärd”, var beskedet efter HIF:s seger mot GAIS. Det kryddades med minnen från Soweto-derbyt, att läka mentala sår, ballsy performances, lärdomar av jordbävningen i Kobe, åsikter om snusande Arsenal-spelare, Nelson Mandela och presentationspresskonferensens ”samma saker vinner fotbollsmatcher som när min pappa spelade i Aston Villa”.
Det var ett sant nöje att följa HIF under Stuart Baxter.

Årets komet 1: Benjamin Örn sköt sig ut från skuggorna till rampljuset under HIF:s avslutande matcher. Uppträdde som om han aldrig gjort något annat än att spela Superettanfotboll.

Årets komet 2: Karl Wendt klev ut på Superettan-planer på hösten och spelade som om han aldrig gjort något annat.

Årets otursdrabbade lagdel: Mittback.
BoIS Philip Andersson och Erik Hedenquist drabbades av säsongsförstörande skador. Alec Brandt Erlandsson kom inte ens till spel.
TFF:s Mattias Andersson var skadade från och till och Johan Stenmark åkte på flera svåra skador.
HIF:s Thomas Rogne bröt flera matcher på grund av skador. Pavle Vagic försvann med en säsongsavslutande skada i september och Jon Birkfeldt åkte på en skada precis när han kommit in. Dessutom sålde Di röe Casper Widell på sommaren och kollegan Ali Suljic strax före säsongsstarten.
BoIS blev av med Alexander Tkacz, bröt kontraktet med Jacob Perelman och William Ondrejka lånades ut.
TFF hade Miiko Viitikko långt nere i frysboxen.
Det var helt enkelt inget roligt år för de flesta av de skånska Superettan-lagens mittbackar.

Årets burgare: Den Omar Khattab åt efter att ha ordnat poäng i Torns hemmamatch mot Eskilsminne (2–2).

Årets genombrott: TFF:s damlag. Deras säsong var den stora framgångssagan i skånsk fotboll 2023. När året började vågar jag påstå att få utanför Söderslätt och de mest inbitna fotbollsnördarna hade någon större koll på att TFF hade ett bra damlag. Nästa år slåss de bland de största, i Damallsvenskan.

Årets avsked 1: BoIS one club man Alexander Tkacz lämnade Landskrona för ett äventyr i Thailand.

Årets avsked 2: Andreas Landgren avslutade karriären efter 15 säsonger i HIF:s A-lag.

Årets avsked 3: Den kanske mest sevärde HIF-spelaren sedan Henrik Larsson lämnade HIF efter säsongen. Rasmus Jönsson stämplade ut efter nio år i A-laget.

Foto: Bildbyrån, samt Gustav Lundblad